Min lilla Diamant Black

Jag är inte så där jätteintresserad av teknik. Har varit kärringen mot strömmen i mycket, som tex mobiltelefon och internetbanksom jag skrev om här.

Men...

Nu har jag faktiskt upptäckt ett behov hos mig och jag eller rättare sagt min man har tillfredsställt det. När jag far och flänger till Universitet och praktikplatser så skulle jag så gärna ha med mig min laptop för att i pauser kunna göra bort lite uppgifter. Men inte släpar jag med min stora tunga lap helller...

I går kom min älskade make hem med denna goding:

Den är liten och nätt, 10.1 , och har Windows 7 innanför skalet. Jag har även installerat office-paketet.och Nod32, ett superbra virusprogram, i den lilla svarta idag. Så nu är det bara att köra så det glöder.

Nu letar jag bara efter ett snyggt datorfodral eller väska och ett snyggt repskydd för locket.

Jag är mycket nöjd med presenten och är positivt överraskad över att det går så bra att surfa på nätet på den lilla skärmen och att skriva på det lilla tangentbordet.

Sen gillar jag namnet också: Aspire, som betyder att sträva mot något.

Japp, det känns riktigt bra.

Grillad salsiccia med västerbottensost- cremé

... blev det till middag idag. Receptet hittar du här. Jag gjorde om receptet så att det skulle bli lchf-vänligt. Ingen potatis, bla. Det blev en trevlig överraskning med ostcremen och denna maträtt kommer att lagas igen väldigt snart.

Matsedel för Vipsanska hemmet:
Torsdag: Grillad salsiccia med v-ost-cremé
Fredag: Bottenlös paj
Lördag: Fisk, med god sås och grönt
Söndag: Lchf-jansson
Måndag: Hamburgare med cole slaw
Tisdag: Ugnskorv med blomkålsgratäng
Onsdag: Kebab, sås , grönt

Fort fortare fortast

Hjälp, vad tiden går fort!

Det var ju bara nyss det var fredagsmorgon och vi pös iväg på en liten ladda-batterierna-semester. Nu är det tisdag och tiden bara rinner iväg.

Min intention december månad är att ta det lugnt, varva ner och stressa av. Därför hade jag och barnen myskväll igår och klädde julgranen, ställde fram ljusstakar i fönstren och hängde upp stjärnor i andra fönster.

Barnen fick fria händer att klä granen och det blev ett mästerverk vill jag lova :)

De var då så nöjda så och det var så underbart att se barnens stjärnögon.

I morgon är jag ensam på min praktikplats och inga samtal inbokade så jag ska ägna hela dagen åt att vara tillgänglig för elever som tittar in och så ska jag försöka skriva färdigt utskriften av mitt individuella samtal.

Japp, det är vad som är planerat. Men känner jag mig själv rätt och det gör jag, så händer det nog en hel del oväntade saker under morgondagen som spoilerar mina planer.

Det är bäst att vänta det oväntade, då brukar det bli bra.

Nu åker jag iväg...

..på en liten minisemester och laddar batteriet.

Hoppas ni får en underbar helg!

Ät gott och må gott!

Var är den där gula saken?

Ah, vad skönt det där ser ut! Utflyten uppe i trädtoppen, avslappnad som få och totalt inne i drömmarnas värld.

Novembermörkret börjar tära lite på mig nu. Det har varit mörkt, regnigt och gråmulet i veckor. Solen lyser med sin frånvaro, men det ser hoppfullt ut på söndag, enligt tv 4 vädret. Då ska solen lysa med hela sin närvaro.

Längtar.

Tills dess så ska jag sitta och ordagrant skriva ut ett samtal jag haft med en elev. Jag började med det för några dagar sedan, men det tar så lång tid när varje mmm och jaaa och host ska vara med...

Hoppas solen lyser på era unika huvuden!

Dagens..

..lunch blev rester från gårdagens middag.

En supergod cole slaw gjord på rödkål och en kotlett under ett smält täcke av mozzarellaost, gräddsås.

Till middag ikväll blir det fisk i någon skepnad.

Älska dig alla dar

I dagens samhälle måste vi ta oss tid att stanna upp och reflektera. Allt går i turbofart och vi matas med ett informationsflöde som inte är av denna värld. Min första praktikvecka gick i turbofart och jag hade inte en sekund över till att sitta ner och reflektera eller ge mig själv feedback på samtal jag genomfört. Som tur är så har jag hemmastudier denna vecka så jag kan ta det lugnt och smälta alla intryck.

Så här skulle jag vilja ligg hela dagen för jag är så seg, men jag ska göra färdigt min uppgift jag håller på med sen blir det ett härligt yoga-pass framför tvn.

Japp, jag är ganska nöjd med mig själv och mitt liv just nu. Trött, men glad i själen.

Jag har börjat säga till mina barn att jag är så glad att jag är deras mamma och de lyser upp när de får höra orden. Min dotter värmde mitt hjärta i morse då hon sa till mig: - Mamma, du är så snäll att jag bara vill kura ihop mig i din famn och älska dig alla dar jag lever!

Enkel lunch

En enkel lunch idag.

Prinskorvar som behövde ätas upp åkte i stekpannan, 2 ägg, gräddskvätt, kryddor, och mozzarellaost med smak av basilika.

Enklare än så kan det knappast bli.

omYOGAom

omYOGAom  är en helt ny tidning som jag hittade när jag var på ICA och handlade idag. Jag tycker att den var riktigt bra och jag känner att jag blir supertaggad att fortsätta yoga. Ska försöka börja göra yogan till en daglig vana. Det är iallafall min ambition.

Nu är det lugnt och stilla i huset och alla har gått och lagt sig utom jag och jag ska passa på att göra ett soft-yoga pass i lugnet som råder.

Hoppas ni får en fin början på veckan!

Heart, mind, body and soul

Allt hänger ihop, hjärtat, hjärnan, kroppen och själen

Ibland är det skönt att påminna sig själv om att:
Jag har ansvar för mina tankar.
Jag kan ändra mina tankar om mig själv.
Jag kan ändra mina tankar om andra människor.

Måste man säga allt man säger?

Datorn och jag är bundisar idag.

Jag sitter och skriver ut ett vägledningssamtal jag hade igår. Varje ord som sägs på bandet ska skrivas ner. Varje mmm aaaa, Efter att ha skrivit två timmar så har jag bestämt mig för att minska ner på mina "överflödsord". Måste man verkligen säga allt man säger? Kan man prova på att bara vara aktiv i sitt lyssnande och visa aktivt att man är närvarande och med en nick visa att "jag är med", istället för att prata så himla mycket. Min mamma sa alltid att jag hade fått två öron och en mun av en orsak och det tror jag på.

Lyssna mer och prata mindre ska bli mitt motto ett tag framöver ;)

Återfå balansen

Dagarna går fort på praktiken och kvällarna går ännu fortare. Jag som är van att vara hemma, plugga och hinna en massa hushållsarbete i mina pluggpauser märker att det finns inte så många timmar kvar på dygnet när man kommer hem numera. Det gör sitt till att jag är så slut att hjärnan vägrar fungera. Att sitta koncentrerad i samtal hela dagarna sliter enormt, men det är så himla roligt.

För att återfå balansen igen ska jag återuppta yogan som legat i träda medan jag kurerade mig från svinet.

I morgon blir det ett skönt yogapass och jag ska höra om min ovige make vill hänga på...

Snäll mot min enda kropp

Efter en alldeles underbar praktikdag så unnade jag mig en halv timmes massage hos min massös. Hon är verkligen guld värd som knådar upp mina hårda, trötta muskler.

I några år nu har jag unnat mig massage en gång i månaden och det ger verkligen energi åt själen. Jag mår så gott och må-bra-hormonerna hoppar hopprep i mitt inre. Man ska vara snäll med sin kropp för det är den enda man har.

När jag kom hem så hade maken lagat en supergod middag. Ett hopikok av en massa gott. Salsicca, zuccini, morotsstavar, lök, massor av grädde, smör, ost och goda kryddor. Mätt och belåten ska jag nu lägga mig på värmedyna och bara njuta.

Köttbullar och pirr i magen

Idag är vi så trötta att det blir lättlagade köttbullar med rödbetssallad till middag. Rödbetssalladen triggar mitt sötsug en aning, men det får gå idag.

I morgon ska jag börja min praktik och det ska bli hur roligt som helst. Jag ska sitta och vägleda elever inför deras stundande gymnasieval. Åh, vad jag längtar! Längtar till att äntligen få sätta mina kunskaper i verket.

Pirret i magen snurrar runt och jag hoppas att det kommer att ge mig energi för hela veckan. Vis av erfarenhet vet jag att jag kommer att vara ganska matt och mör.

Hoppas ni får en fin vecka!

Julklappar

Ju äldre jag blir ju mer vill jag vara ute i god tid. Jag tycker inte om att trängas och framförallt inte stressa.

Så därför var jag och maken till grannstaden idag och inhandlade alla julklappar till barnen. Vi visste på en ungefär vad vi skulle köpa, så det var snabbt avklarat. Sen strosade vi runt i affärer och åt god lunch.

Skönt att julklappsinköpen är avklarade, då kan vi koncentrera oss på att bara mysa hela december månad. Ingen stress och ingen press, bara tända ljus, pepparkakebak och en massa mys.

Utmaningen utförd

Vad var det för utmaning jag utsatte mig för idag?

Jo, jag har genomfört en lektion/information på 60 minuter för 30 st 9:or.

Förberedelserna var tvungna att göras på en dag så det var en aningens stressigt. Men jag klarade att planera och jag klarade att genomföra uppgiften. Nervös? Finns det is på Nordpolen?

Det var första gången jag stod inför en samling människor och höll i en föreläsning/lektion/ information och det var sååå nervöst. Men jag klarade det.

Idag växte jag några centimeter :)

Utmaningar

Idag ska jag utmana mig själv.
Det är inte helt självvalt för det ingår i utbildningen och ett måste om jag ska få betyg i kursen. Men, jag ska genomföra en sak som både skrämmer mig och skickar lyckopirr genom kroppen.
I morse ville jag göra så här:

Men nu känner jag för att göra så här:

Gaaaahhhhh!

Kycklingfilé med bacon och ost

4 port.

4 kycklingfiléer

2 msk senap, osötad

8 skivor lagrad ost

1 msk soya

smör

Dela filéerna på längden och platta till lite. Bred senap över och lägg en skiva ost på varje bit. Rulla ihop och slå in dem i två baconskivor runt varje bit. Pensla med soya och klicka smör över.

Lägg i ugnsfat och in i mitten av ugnen ca 20 minuter.

Sås och tomatsallad till.

Mums!

Receptet kommer från boken : Ät fet mat.

Soffpotatisar och guldstjärnor

Nu börjar mina krafter sakta men säkert återvända och jag har minsann vilat mig i form. Inte leende och välmående som bildens soffpotatis, men lika full i horisontellt läge. Det har inte blivit så mycket mat och recept på bloggen pga svinet, men det ska bli ändring på det nu när krafterna sakta men säkert börjar fyllas på.

Jag kommer inte ihåg sist jag lade upp en stjärna till mig själv, men nu smäller vi till med en solgulguldig en.

14 kilo har försvunnit från min kropp och jag är nere i storlek 46.

Gladare än på länge och lchf håller mig nöjd hela dagen och natten.

Jantelagen kan slänga sig i väggen för jag är så nöjd över mig själv och min prestation.

Grattis Vipsan! ;)

Oh, my god!

Läser så ögonen är alldeles trötta. Dessutom en tjock bok på engelska fullspäckad med fackord.

Tur att den är så intressant, annars hade den åkt i väggen för länge sen... ;)

Känner att jag är med ena foten inne i den engelskspråkiga världen och med en fot i den svenska. Slänger mig med svengelska som Dolph Lundgren och Malin Åkerström. Skrattretande att man inte kan programmera om hjärnan när man läst klart utan engelska seglar runt där uppe i skallen och helt plötsligt säger jag till mina barn att: " Can you please help me to set the table?"

Som två fågelholkar stirrar de på sin mamma och frågar vad i fridens namn jag säger.

Hello, hallå?

Tur att de är van med en tokig, påhittig, alldeles galen mamma som hittar på bus och tokigheter förjämnan.

Hey, dom kanske kan bli två språkiga på kuppen? Fast svengelska är ju inget att stoltsera med i sitt CV direkt...

Idag har vi börjat städa bort sjukdomarna, men nog är det som att simma i sirap. Vi hostar oss fram och samtidigt som det är skönt att bli av med dammråttorna så är det en nära-döden-upplevelse. Men vi tänder ljus och låter oss omfamnas av stearinljusens lugnande fladder.
Nu är vi inne i november och det känns på ett sätt rätt skönt, det betyder att snart är det advent och då får man pynta, mysa och boa-in-sig.
Barnens adventskalenderpaket är färdiga, nästan alla julklappar är köpta och vi väntar och längtar tills den första advent.
Första advent i det här huset betyder full pyntning. Julgranen tas fram och kläs, adventsstakarna ställs i fönstren och julgardiner sätts upp i fönstren. Tomtar och barnens dagispyssel ställs fram och så myser vi bara. December är en månad med bara mys, samkväm och en månad att ta det lugnt i. Vi har inga måsten utan vi bara är tillsammans och spelar spel och lägger pussel. Nog gör vi allt detta under resten av året också, men det är lite speciellt med december månad, mörkret, tända ljus och samvaro.
Längtar!

I det oändliga havet simmar mina nära

Idag är en dag då det tänks lite extra speciellt mycket på de nära som inte finns bland oss här på jorden längre. Jag tänker varje dag på mina nära som gått bort, men lite extra idag. En som nyligen gick bort och en för några år sen.

Mina nära som är borta ligger inte på en kyrkogård utan är spridda i det oändliga havet. Därför tänder vi en lykta här hemma som ett litet "hej, vi tänker på er"

Folk tror man håller på att dö...

Jag brukar inte prata så mycket om att jag äter LCHF längre. Det är liksom min grej det här och det har varit lite jobbigt att behöva försvara mitt val i livet så numera så säger jag inte så mycket.

Det har resulterat i att människor i min närhet tror att jag är allvarligt sjuk. Jo, det är sant. När jag var på Universitetet förra svängen så var det några kursare som frågade mig hur många kilo jag hade gått ner och vad jag gjort för förändring. Vi pratade en fikarast om detta och sen var det inget mer med det. I slutet av dagen kommer en utav kursarna fram till mig och viskar i mitt öra: - "Jag har inte vågat fråga dig om din viktnedgång för jag har trott att du varit allvarligt sjuk eller blivit sjuk av sorgen. Vad skönt att du berättade om din viktnedgång."

Så kan det också gå när man väljer att inte prata vitt och brett om allt man gör, folk tror man håller på att dö... ;)

Fågelflickor och frusna pojkar

Det blir lite"boktipset" över bloggen just nu, men jag hittar så många böcker som intresserar mig och som berör mig. Denna bok, Fågelflickor och frusna pojkar - Om att se eleven, retade nyfiken-nerven på mig.

Det är så otroligt viktigt att välkomna, se och höra ungdomarna. Att ge dom ett forum där de kan göra sig hörda. Jag hoppas att denna bok uppfyller mina förväntningar. Jag tror att alla som kommer i kontakt med ungdomar på ett eller annat sätt har nytta av denna bok.

Livskraft i vardagen

För att uppväga det negativa energiflödet i förra inlägget så ville jag visa en bok jag beställt och som snart ligger på mitt nattduksbord. Livskraft i vardagen - med inspiration av ayurveda.

Japp, precis vad jag behöver just nu.

Illa, mycket illa!

Nu tänker jag hänga ut ett internetföretag vid namn Bokus.
Jag läser på universitet och plöjer en hel del litteratur och mer lär det bli innan jag är examinerad. En del lånar jag på biblioteket ,men många böcker anser jag ha nytta av i min framtida yrkesutövning så de köper jag.

Adlibris har varit det företag som jag köpt alla mina böcker från ,hittills. De är relativt billiga, det går snabbt att få dom direkt i brevlådan och smärtfritt. Men denna gång kollade jag om litteraturen jag behövde fanns på Bokus och det gjorde dem för en avsevärt lägre peng. Girigheten tog överhand och glad i hågen beställde jag mina böcker.
Sen väntade jag och väntade och väntade lite till, tills jag började tappa tålamodet. Kursen pågår och jag behöver mina böcker! Skrev igår morse ett mail till Bokus kundtjänst och efterlyste mina böcker. Till svar fick jag i går eftermiddag ett leveransbesked att de skickat böckerna igår.
Just nu när jag sitter här och skriver så plingar det till i datorn och ett mail från Bokus kundtjänst finns i min mailbox. De skrev ett personligt mail att de hade skickat böckerna igår. Jag svarade....
Jag ska inte återge vad jag skrev, argt var det, men jag ifrågasatte varför det ska ta 14 dagar innan mina böcker når mig. Herregud, halva kursen har ju gått ju!

Nu åkte jag på en blåsning av gigantiska mått och lär inte beställa från Bokus någon mer gång, möjligtvis om jag inte har så bråttom med att få böckerna och om de är avsevärt billigare än andra. Njä, när jag tänker efter så får inte Bokus någon mer beställning av mig.Nopp!
Min gamle trotjänare Adlibris får min beställning nästa gång. Inte är det värt att behöva ödsla så här mycket energi och oro på ett företag när jag har ett annat som är toppen och väl anlitat av mig.

True blood

 Jag är helsåld!

Signaturmelodin gör någonting med mig, det spritter och en förväntan sprider sig i kroppen.

Till saken hör att jag formligen avskyr allt vad vampyrer heter, både i film och bokform, men denna serie har omvänt mig.

Den är ju hur bra som helst!

Så för att vara snäll med mig själv och sprida gladhormoner i min kropp så "tunar" jag in True Blood och mår hur gott som helst.

" I wanna do bad things with you!"

Japp!

Freestylande man i köket

Man måste få i sig mat fast man är sjuk. Trist bara att komma på vad man ska servera. Tur då att jag har en freestylande man i köket. Jag är mer recept-fia och min man han kör på frihand. Vi kompletterar varandra bra. Kanske det är därför vi har hållt ihop i 17 år? :)

Igår freestylade han ihop lite fisk med tillbehör. Mumsigt värre!

Tog ett torskblock, örtsalt vit-och svartpeppar, chili, smör på.- in i ugn.

Kokade strimlade morötter,sen stekta i smör och grädde.

Ett kokt ägg till.

Mums en gång till.

Enkelt och väldigt gott.

Dikeskörning

Jag gjorde en liten avstickare ner i diket igår, men idag är jag på banan igen. Skrovmålet räknar jag till ett grovt misstag som inte kommer att upprepas. Min kropp är så snabb på att påtala att:" Vipsan, du ska minsann inte stoppa i dig kolhydrater!" Magknipet höll i sig till sena nattatimmarna. Puh.

En sak som fick mig på rätt spår igen var när jag tänkte på varför jag äter lchf egentligen.

Jag äter ju lchf för att i det långa loppet må bättre, gå ner i vikt och slutligen kanske bli av  med mina insulintabletter. Då var det liksom inte så svårt att komma på rätt köl igen.

För några veckor sen var jag hos diabetesläkaren och fick ett glatt besked. Jag hade långtidssockervärde som en normal-frisk människa. Jippi! Det var ju det kvittot jag önskade, att få svart på vitt att det jag gjort med mat och vikt gav resultat. Jag hade ett Hba1c på 5.4. Det kanske inte säger er någonting, men det är ett kalasbra värde.

Den känslan måste jag komma ihåg. Hur det var att sitta där hos läkaren och få beskedet att mina värden var tipptopp. Att min kropp svarade bra på lchf.

Att ha svininfluensa gör mig ödmjuk inför livet och jag ska försöka vara ännu mer rädd om mig själv och vara ännu mer snäll mot mig själv.

Host och krax och kram på er!

Jäkla- skit -skrutt-svininfluensan! Den gjorde att jag åt ett skrovmål idag. För visst är det ju SI fel!? :)

Inte kan det väl bara vara att jag har dålig karaktär och mår som en risig kratta? Nä... ;)

Jäklat att det är SIs fel och till på köpet så var skrovmålet inte så gott som jag mindes heller och så fick jag jordens magknip.

Var det värt det?

Näpp...

Jädras skit också!